That's Not Good Enough

Nothin's like Heroine

1. The Bride, Kill Bill
Tarantino har alltid varit en hejare på starka kvinnliga karaktärer
och i och med Uma Thurmans 30-årsdag gav han henne rollen
i hans "Kill Bill" som handlar om en föredetta lönnmördare i en
hemlig organisation som blir förådd när denne försöker starta ett
nytt liv och bara en sak står på menyn: hämnd

2. Sarah Connor, Terminator
Från Terminator-serien kom en livsfarlig mördarrobot men någonstans
innerst inne var man nästan mer rädd för Linda Hamilton som spelar
den beskyddande och stenhårde modern till John Connor.

3. Trinity, The Matrix
I den första Matrix-filmen överglänstes Keanu Reeves Neo av filmens
kvinnliga huvudroll Trinity i coolhet något överdrivet och i de senare
filmerna blve tyvärr hennes roll mindre men i den första filmen: wow

4. Ellen Ripley, Alien
En av de första kvinnliga hjältarna i filmvärlden och som hon gjorde
det. Ripley är fortfarande själva urmodern i en kvinnlig stark karaktär

5. Selene, Underworld
Trots Beckinsales söta utseende och froma framtoning så fortsätter
hon övertyga som en riktigt hård hjältinna, särskilt i Underworld.

6. Lara Croft, Tomb Raider
Alla tyckte att Jolie skulle vara perfekt som tv-spelshjältinnan Lara
Croft, och dom hade rätt. Filmen blev rätt framgångsrik, den första.

7. Catwoman, Batman Returns
Glöm Hale Berry's nyinspelade Catwomanfilm, den riktigt imponerande
hjältinnan(?) ser man i Michelle Pfeiffers version från 1992.

8. Samantha Caine/ Charly Baltimore, The Long Kiss Goodnight
Geena Davis spelar hemmafrun som plötsligt märker av hennes
förvånansvärt smidiga knivhand och får sedan reda på ett förflutet liv
då hon var en lönnmördare.

Bubblare:
Rhona Mitra, Famke Jannsen, Milla Jovovich, Michelle Rodriguez
Inte ens nära:
Jessica Alba

Scott Pilgrim Vs. The World (2010)
Rolig, fantasifull komedi om Scott (som spelas av en Michael Cera i högform) som för att vinna gunsten om en tjej måste besegra hennes sju expojkvänner. Hela historien utspelas i en form av drömvärld som för det mesta påminner om ett gammaldags tv-spel och med många igenkännbara referenser får publiken inte tråkigt en stund. Förvånansvärt bra effekter och klockrent roligt skådespelari (av bland annat Kieran Culkin) gör filmen mycket underhållande och Cera bjuder förstås på ett framträdande mycket likt hans tidigare men med några intressanta twistar. Man måste ta en titt på den här filmen för att egentligen förstå dess genre och utspel men den är helt klart värd en chans då man aldrig vet riktigt vad som ska hända i den och vad handlingen ska bjuda på.
Betyg: 3,5 av 5

Tom Cruise Running

Prince Of Persia: The Sands Of Time (2010)
Baserat från tv-spelet så kommer i av vad det känns som en blandning av Aladdin och Assassin's Creed historien om en ung man som vuxit upp i en kunglig familj men med rötterna från slummen och om hur han ska rentvå sitt namn och sätta dit mannen bakom mordet på sin far.

Intressant idé med dolkarna som man kan resa tillbaka i tiden med men trots att de användes kändes inte deras potential komplett utspelat. Men trots att Jake Gyllenhaal visar att han enkelt kan axla en sådan här hjälteroll och handlingen är inte helt värdelös så misslyckas filmen med att imponera och filmupplevelsen känns snabbt som ett sandkorn bland de andra i öknen.
Betyg: 2 av 5

Suck (2009)
Musikinspererad vampyrfilm som handlar om ett uruselt rockband som plötsligt blir grymma när de en i gruppen förvandlats till en vampyr och tillslut har hela gruppen gjort förvandlingen. Många kända rockprofiler och en kul biroll med MalcolmMcDowell höjer filmen en aning men dess humor och satir den startar med håller inte riktigt hela vägen. 2009 verkar även vara lite av ett märkligt år med blandande av humor och splatter.
Betyg: 1,5 av 5

Piranha (2010)
I Halloweenmörkret är det skönt med lite omväxling när man kikar på den stora skärmen (jag önskar jag hade då denna gjort sig bättre med de tänkta 3D-effekterna) då man får skåda på en varm solskinande strand där tusentals ungdomar firar Spring Break när plötsligt vattnet förpestas med galna mördarpirajor som slaktar allt i sin väg. Galen och hysterisk splatter med många stereotypiska karaktärer och nyskapande blodiga scener. Filmen fokuserar på tonåringen Jake som börjar arbeta på en "Girls Gone Wild"-båt för att ha en ursäkt för att befinna sig på vatten med ett gäng sexiga modeller och karismatiska pimpar som en efter en faller offer för de monströsa varelserna. Hela upplägget låter kanske totalt hjärndött men den är rätt underhållande då den är så överdriven.
Betyg: 2 av 5

Tim Burton-Plagiat

The Dark Knight Returns (2012)
Det är titeln på den tredje installationen av Christopher Nolans Batman-filmer. Tydligen inspererat av Burtons uppföljare till sin egna Batman som hette Batman returns. Nolan berättade också att filmen inte kommer innehålla 3D-grafik som blivit så populärt utan håller sig till högupplösta iMax-sekvenser. Och dem som trodde sig att "The Riddler" skulle porträttera som skurk i filmen har fel menar Nolan, då det tydligen kommer vara någon annan.

Knight And Day (2010)
Okej jag bryter löftet om skräckfilmer redan men man måste ju ha lite variation också,m och vilken variation det var. I en familjeflick av högsta grad gör Tom Cruise och Cameron Diaz vad de gör bäst och vad de gjort i åratal, charmar publiken med glimten-i-ögat-oneliners och klämkäcka scener som får dig att börja le. Okej filmen handlar om mördare, agenter och folk ryker hit och dit, men de allvarliga händelserna skämtas enkelt bort av Cruise som på något härligt men samtidigt skrämmande sätt gör en parodi av sig själv. Detta gör också att man tar handlingen ytterst oallvarligt och det tar bort all spänningen, Annars är filmen relativt karaktärsbaserat då de två huvudpersonerna ska "bära" filmen. Mycket fint gjord film med spektakulära effekter som gör det nästan realistiskt att gamle Cruise skuttar omkring som i unga år.
Betyg: 2 av 5

They're eating her

Halloweenspecial

Nya Elm Street-filmen imponerade inte

Såhär i hösttider så förekommer den kulturella höjdpunkten i det annars så trista mörka och trista samhället. Jag talar förstås inte om Alla Helgons Dag utan om det mer spektakulära och högljudda Halloween. Vanligtvis sammanfattar människor det som en kväll då man kan leva ut sitt pykotiska jag och kvinnorna kan klä sig som slampiga vad vet jag (nej det var inte sexistiskt) och alla lever och frodas bland de olevande. Men i dessa tider släpps även en hel drös filmer (jepp Saw släpper en varje år) som cashar in på detta och jag har redan gett mig in i en del av dessa filmer men det finns en del kvar och det är alltid kul att se en uppenbar skillnad mellan filmer som "The Shining" och "Boogeyman 3". Men jag gillar att överraskas.

Doghouse (2009)
Den ena zombiefilmen efter den andra (det är ju trots allt Halloweentider). I den här rullen drar ett gäng polare ut till en liten stad på landsbygden för att ta det lugnt och komma bort från jobbiga fruntimmer. Men det kaninte bli värre än att de anländer till en urartad zombiestad endast innehållande kannibalistiska tokiga kvinnor. Med Shaun Of The Dead-anda så blandas splatter och humor på ett underhållande och charmigt sätt.
Betyg: 4 av 5

Devil's Playground (2010)
Zombiefilmer finns det tretton på dussinet av men av någon anledning är det en genre som inte dör ut. Upplägget är som så många gånger ett virus som bryter ut för att infektera så gott som alla i Storbrittanien på ett par timmar. Filmen följer dock den inte totalt sympatiske Cole som har ett förflutet som hitman men som under apokalypsen ser detta som en möjlighet att sätta saker tillrätta. Vanlig zombieflick som inte bjuder på något speciellt.
Betyg: 1 av 5

The Spy Next Door (2010)
Vad barn gillar för filmer förstår jag inte, själv gillade jag lite mer vuxna filmer när jag var liten så jag kan inte riktigt ta in en film som The Spy Next Door som jag tvingades uppleva under en lång bussfärd. Jackie Chan som helt gett upp sin actionhjältestatus har sålt ut sig till familjefilmer inriktade för riktigt små och det är väl okej, men riktigt dåligt med tanke på hans potential. I den här filmen tar hemlige agenten Chan sig an bråkiga barn (ett alltid vinnande koncept?) och lyckas inte bra. Likaså filmen.
Betyg: 0,5 av 5

Twilight: New Moon & Eclipse
(2009 & 2010)
För det första hade jag tänkt skriva varsin recension till de båda filmerna men efter att ha spånat igenom dem i en spellista då de spelades upp direkt efter varandra med sölande i soffan så smälte de ihop till en och samma film. Jag såg faktist den första Twilight-filmen när den var ny och funderade om jag överhuvudtaget skulle minnas och hänga med överhuvudtaget i handlingen,men det var ett problem snabbt glömt då jag märker att det är ett irrelevant problem då filmen bara handlar om en sak i huvudsak, Bella blir lämnad av Edward pågrund av att det tydligen är farligt att leva tillsammans med en vampyr och hon bryter ihop totalt.

I hela filmen/filmerna så diskuteras det om hur Edward gjort ett hål i hennes hjärta somaldrig kan fyllas och att livet inte är värt att leva utan hono (vars den här oerhörda kärlek kommit ifrån har jag ingen aning om) men jag kan ju ha missat någonting i böckerna kanske?

Hursomhelst så blir Bella och Jakob förtjusta i varann när Edward är borta men all frid förstörs när Edward plagierar Romeo&Julia och ska begå självmord efter väldigt vaga bevis på att Bella tydligen skulle vara död . Som alla vet så begår han förstås inte det och det mynnar ut i en tredje film i Twilight-serien som handlar om att Bella ska bestämma sig vem av hennes pojkar hon gillar mest. Detta är ingen underdrift av handlingen av filmerna och detta utspelar sig i mer än två timmar vardera i dessa filmer. För fansen av filmerna och böckerna är dessa filmer väldigt givande och jag kan erkänna att även en själv kunde inte hålla mig från att ha diverse åsikter om karaktärernas val och handlingar filmen igenom med min polare Adam brevid mig.
Betyg: 2,5 av 5

Operation: Endgame (2010)
Här har nykomna regissören Fouad Mikati samlat ett dussintal B-skådisar i en brutal actionfilm liknande den smått kultförklarade Smokin Aces och med ett Battle Royal-liknande tema så ska ett dussintal agenter ta kål på varandra och det som i början är en riktigt rörig massa reds ut på ett lustigt sätt i slutet. De flera igenkännbara skådespelarna gör ståhejet underhållande att titta på och speciellt Zach Galifianakis och Rob Corddry gör roliga framträdanden. Brutal underhållande action med kultpotential.
Betyg: 2,5 av 5

That's Not Enough New Zealand

Det går framåt
Ända sedan Guillermo Del Toro annonserades som mannen som skulle ligga bakom "Bilbo" vilket är en välkänd prequel för Sagan Om Ringen som riktar in sig på Bilbos äventyr och överkommande av den mäktiga härskarringen så var jag exalterad eftersom Del Toro är en ruskigt spännande och intressant filmskapare, men nu är Peter Jackson (regissören av Sagan Om Ringen-filmerna) ombord igen och jag gissar att det betyder att de två! bilbo-filmerna (som i amerika kallas The Hobbit) får samma stuk som Ringen-filmerna. Martin Freeman ärbekräftad att spela titelrollen, ett mycket bra val tycker jag, och de som menade att Ian Holm skulle reprisera sin roll som Bilbo kan inte ha insett att Bilbo är menad att vara cirka 50 år yngre i den här historien. Annars återkommer flera karaktärer såsom Gandalf, Galadriel, Elrond och Gollum och de som  ser fram emot detta bör inte bli besvikna.

The Laser Room

Resident Evil: Afterlife (2010)

I en direkt uppföljare följer vi för en fjärde gång Alice när hon forsätter sitt sökande efter överlevande för att leda dem i säkerhet. Hennes kamp mot Umbrella når nya höjder, men Alice får oväntad hjälp av en gammal vän. En ny ledtråd som pekar mot en säker plats leder dem till Los Angeles, men när de kommer dit är staden full av odöda och Alice och hennes följe inser att de är på väg att gå rakt in i en fasansfull fälla.

Den här fjärde adaptionen i filmserien följer de tidigares mönster och bjuder inte på några större överraskningar utan när man ser trailern till filmen med dess zombies, actionscener och oneliners så är det basicly vad du får, varken mer eller mindre. För ett fan av filmserien (och kanske tv-spelet trots att de har nästintill inget gemensamt längre) så är den här filmen ett måste och med en glims på de sista scenerna i filmen så har jag kommit i underfund med att jag ser inget slut i den här filmserien förrän den mjölkats ut till max.

Betyg: 2 av 5

TV-Spelsfilmer

Det finns en genre filmer som uppkommit på den senaste tiden, det är
historier på filmduken som uppkommit inte från böcker utan från spel.
Exakt som i bokfallet så kan i stort sett aldrig kopian bli bättre än
originalet och detta blir än svårare i tv-spelsform. Det är en alldeles
speciell genre och historia man upplever när man spelar ett tv-spel,
Man är mycket mer involverad i historian och det är en själv som
för handlingen framåt. När detta spelas ut i filmversion har man tappat
kontrollen och upplevelsen blir väldigt annars. I många fall så byggs
i en filmversion en story upp kring en älskad karaktär så att den enda
kopplingen mellan spelet och filmen är just den personen (ex Tomb
Raider & Resident Evil).

Hittils har vi inte blivit bortskämda med bra filmatiseringar av tv-spel
men hopp finns. I planeringen finns en Halo-film och på planerings-
stadiet finns även en Bioshock-film, men vi har blivit besvikna förut
(Max Payne) bland annat. Dessa filmer har just nu ungefärliga realese-
datum kring 2012-2013 vilket jag hoppas tyder på att någon tänker
lägga tid för att göra dem rättvisa.

Red (2010)
Idén med att samla ett entourage av åldrade igenkännbara skådisar och låta dem "kick some ass" är rätt lockande och i många fall så är det roligt när en enstaka sådan karaktär dyker upp i en film. Här får man en hel drös (Bruce Willis, Morgan Freeman, John Malkovich, Helen Mirren & Brian Cox). Alla dessa karaktärer är underhållande och utgör filmens underhållningsfaktor, men i det stora hela så räcker inte karaktärernas karisma för att rädda filmen från ett absolut absurt manus, men detta är inget man tänker på under filmens gång, utan det är (som nämnt i ett tidigare inlägg jag skrev) en film med hög underhållningsfaktor men med lite kvar att fundera över när man lämnat filmupplevelsen bakom sig, många föredrar detta.
Betyg: 3 av 5

The Book Of Eli (2010)
En sak jag gillar med filmer är om den utspelar sig i en miljö man inte alls känner igen, det jag också gillar är om den inte förklaras i ett trist alltför uttjatat monologmoment som i många filmer. Jag gillar att utforska och upptäcka världen själv och bli förundrad vad som sker och utspelas i den. The Book Of Eli gör detta på ett bra sätt, i en film väldigt lik Mad Max så utspelas den i en framtid då stjärnvapenkrig utplånat allting och i rollen som en ensam kringresande vandrare ser man Denzel Washington som bär med sig en mycket eftertraktad skatt och vars öde inte kommer nås utan vissa oönskade omvägar. Mycket häftiga actionsekvenser och en ständigt intressant intrig håller underhållsvärdet uppe, och med en klämkäck finish så förtjänar den mer cred än den fått tidigare.
Betyg: 3,5 av 5

Mystik

Ett bra exempel på mitt konstaterande nedan

Det finns två olika sorts filmer. De som man kikar på och tycker att "amen den här filmen är ju rätt så bra", och så finns det filmerna när man sitter skeptiskt och undrar under hela filmens gång bara för att i efterhand tänka "shit, den var rätt så bra ändå". Det är den senare av dem som jag gillar. Jag vill inte se en film och bli underhållen för att sedan en timme senare helt glömma bort vad jag såg, Jag sitter mycket mer gärna och upplever en film med ett luddigt budskap som inte förklaras föränn i allra sista scenen i filmen för att sedan lämna mig undrande, funderande i år framöver

Längtar till

 Francos guldkorn?
Den 5 November kommer 127 Hours lysa upp biodukarna i USA och inom en viss framtid kommer den väl även att förgylla oss svenskar, inklusive mig. Det är den sanna historien om äventyraren Aron Ralston som finner sig själv strandsatt mitt i Utahs ödemarker och fastnat under en sten. Det är historien om hans överlevnad och kamp för att inte ge upp och dö. Regissören är ingen mindre än Danny Boyle och med redan publicerade recensioner verkar den här filmen inte vara något att missa.

Kvinnor i Film

Min föralltid högra hand Marta Bergman sände mig den här videon idag. Fick mig att fundera över kvinnors roller i de flesta filmer. Ett utredande inlägg kommer strax.

Law Abiding Citizen (2009)
Klassiskt fall av mastermind som överlistar polisen i en historia då man är menad att heja på "skurken". Rättsystemet är korrumperat, advokaterna tar emot mutor och polisen handlar alltigenom fel. Gerard Butler spelar mannen som tar lagen i egna händer och hämnas på alla som han tycker förtjänar det. Men vad är en film utan några moraliska frågor?. Jo det finns självfallet, i andra änden av spelplanen finns godhjärtade distriktskanslern med fru och barn som själv tyckte att han gjorde det bästa han kunde då Butlers karaktär får sin familj mördade och mördaren går så gott som fri. I filmen tas den klassiska frågan upp om vad som är rätt och fel, om rättsystemet har brister och vad en man ska kunna göra på egen hand för att skippa rättvisa. En fruktansvärt bra början på filmen mynnar dock ut i en liten överdrivenhet då Butler verkar i det närmaste oövervinnelig. Men i stort sett en underhållande film.
Betyg: 3,5 av 5

The Other Guys
Klassisk actionkomedi med det udda paret som ska utreda ett brott
tillsammans. I den här spelar Wahlberg den karriärsinriktade polisen
medans Ferrell gör sitt bästa i att spela (sig själv). Efter ett fullkomligt
makalöst intro till filmen innehållande Samuel L Jackson och The Rock
så är förväntningarna skyhöga och då faller filmen också till stor del,
när icke-komiska skådespelare som The Rock och Jackson gör så
stor påverkan så ska man förvänta sig ännu mer komik av en som är
inriktad på humor (i det här fallet Ferrell), I min synpunkt så tycker
jag personligen att om de bara gjort Ferrells karaktär en aning mer
trovärdig kunde det gjort filmen mer sannolik (och i det fallet också
göra de absurda scenerna roligare) men istället är Ferrell för mycket
en parodi på sig själv. Filmen har dock en del roliga scener och om
man vill ha en avslappnad afton kan man helt klart kika på den.
Betyg: 2 av 5

Läskiga Skådespelare

Oliver Reed
Den här mannen är väldigt läskig, jag finner inga fler ord. Se bara
Oliver så vet du vad jag snackar om.

Anthony Hopkins

I de flesta fall spelar han en gammal vis man men du finner ingen mer

läskig individ när han spärrar upp ögonen.

Malcolm McDowell

Given på listan, de flesta är läskiga när de kommit till åren (vilket han

nu gjort). Men som ung var han riktigt läskig.

Jack Nicholson

Finns det någon lista han inte skulla platsa på? Väldigt oberäknelig

i vissa fall vilket är mycket oroande.

Powers Boothe

Ser alltid läskig ut, även om han spelar en god person (vilket han

aldrig gör) så ser han hemsk ut.

Get Him To The Greek (2010)
Jonah Hill, Steve Carrell och Will Ferrell har någonting gemensamt. Man kan se dem spela exakt samma rollkaraktär med likadana skämt utan att riktigt tröttna på dem (utom Ferrell möjligtvis). I den här filmen får Hill dock dragkraft av nya stjärnskottet Russel Brand som repriserar sin roll som den drogförtjusta gamla rockstjärnan Albus Snow och filmen handlar om hur hans karriär ska återupptas från en sejour i träsket. I helhet så är filmen rolig men man blir less på Russel Brands karaktär relativt fort i vissa fall, men det är förvånande att märka hur intresset kommer tillbaka

under filmens pårullning. 

Det är roligt att se att Johah Hill fått igång sin egna karriär som huvudroll i filmer istället för att ständigt spela irriterande påfrestande biroller i många komedier från de senaste åren, en roll jag var rädd att han skulle fastna i för gott. Nu får han istället chansen att vidga sitt register då han får mer speltid och automatiskt med huvudroller så blir det en chans att spela karaktärer med mer djup och mer olika inriktningar. Nu väntar jag bara på att Jason Segel (en av författarna till den här filmen) tar steget också, han gjorde en strålande insats i "Forgetting Sarah Marshall" som också var den föregående filmen som inkluderade just Albus Snow. Men som sammanfattning gör Jonah Hill jobbet bra att axla en komedi på egen hand och en helt klart underhållande film

Betyg: 3 av 5

Date Night (2010)

Släng ihop de två kanske populäraste komiska skådespelarna i Hollywood i en charmig komedi, det kan inte gå fel va? Nej det kan det inte, med ett manus som skulle få en liknande film att bli ett riktigt praktfiasko räddas den av dess två huvudrollsinnehavare som faktist gör det allra bästa de kan med materialet. Manuset, regin, birollerna i filmen är alla väldigt tama och de enda skratten i filmen kommer från just Tina Fey & Steve Carrell. Med ett par snuttiga scener så kan man kanske inte enbart kalla filmen för en komedi, då den försöker visa allvarliga sidor också, men det försvinner i den oändliga smeten av komedi och action som snabbt spelas framför våra ögon.

Betyg: 2 av 5

Machete (2010)
Robert Rodriguez hade adderat ett antal fejkfilmtrailers inför visningen
av han och Quentin Tarantinos gemensamma "Grindhouse", Ett av
dessa segment innehöll en historia om en fattig mexikan som blir lejd
av en rik man att mörda en senator, men blir lurad och ditsatt.
Trailern väckte stort intresse, inte minst hos regissören själv som
bestämde att idén var värd ett bättre öde, och startade därefter
sitt projekt "Machete". Rodriguez egna kusin Danny Trejo spelar
huvudrollen och trots att han nått en ålder på snart fyllda 64 år så är
han fortfarande ett av Hollywoods största bad-asses. Filmen gör sin
egna trailer rättvisa då de efterskapat alla de märkvärda scener som
den bjöd på och i helhet fungerar filmen överraskande bra. Rodriguez
skapade filmen enbart för egna syften och för att ge sina fans det dom
suktat efter och det dom får är en nyskapande rå actionfilm med mycket
hjärta och mycket humor, den är inget teatraliskt mästerverk, men det är
heller inte vad den försöker vara.
Betyg: 3 av 5

Dom hetaste svenskarna i Hollywood

Svenskarna har aldrig varit heta i Hollywood, nästan inga utanför de engelskspråkiga länderna som USA och Storbrittanien gör stor karriär där, förstås finns det undantag, och om vi ska se på de största svenska namn vi haft genom historien så jobbade de för det mesta på hemmaplan (Ingmar Bergman, Max von Sydow, Ingrid Bergman, Greta Garbo, Bibi Andersson). Men nu tar vi och kikar på de namnen som kanske överhuvudtaget känns igen "over there".

1. Dolph Lundgren

Vem kunde ana att den här gamla B-actionskådisen skulle vara tillbaka på tapeten för bara något år sedan? Hans återkomst var storartad och oväntad. Efter att Jean-Claude Van Damme tackat nej till att spela i Stallones storsatsning "The Expendables" tillfrågades gamle räven Dolph som haft en mycket ihågkommen film tillsammans med Stallone i Rocky 4 där han spelar den ryske monsterboxaren Drago. Efter Dolphs stora roll i Hollywood fick han spexa loss i svenska melodifestivalen och även spela i en del mindre humorklipp inför programet, vilket skapade masshysteri hos den storvuxne svensken. Mottagandet av hans roll i filmen borta i USA blev också positivt och hans karaktär i filmen blev snabbt en av de populäraste (så populär att sista scenen i filmen tillochmed fick ändras). Dolph-hysterin kommer gå över strax men han får njuta så länge det varar.

2. Noomi Rapache

När Millenium-trilogin spelades in här i Sverige visste vi att vi hade någonting speciellt i rollen "Lisbeth Salander". Hon spelades så äkta och så intressant av Noomi att hon totalt överglänste annars så folkkäre och stora Michael Nyqvist. Hon blev genast en av landets favoriter och efter filmerna spelats in och visats i omgångar på de svenska biograferna och med hjälp av det väldiga intresset av Stieg Larsson-böckerna i världen blev Millenium väldigt populär och även den intressantaste karaktären och skådespelaren uppmärksammad. Noomi är nu i Hollywood och är i genomgången att försöka sig på en karriär där, det återstår bara att se hur det går då det är ett helt annorlunda klimat och skillnaden mellan att spela in en mörk film så som "Män som hatar kvinnor" till att hoppa ombord på ett mer humorartat koncept som "Sherlock Holmes 2" är ganska drastiskt.

3. Alexander Skarsgård

Att medverka i en av USAs populäraste TV-serier är inte fy skam. Att gå från en mindre biroll till en av programets skyltdockor är bättre. Skarsgård är på god väg att gå in sin fasr fotspår nu när han erövrar större och större revir. Från att ha så gott som ingen karriär alls så har han alla dörrar öppna och ett dussin goda producenter och regissörer ivriga att jobba med honom. "Generation Kill" och "True Blood" satt honom på kartan och nu är det upp till honom att utforska den.

4. Stellan Skarsgård

Som en liten bilaga sätter vi fader Stellan på en fjärde plats. Väldigt respekterad och ständigt satt i bra filmer så är han alltid på gång, kanske inte "het" men väldigt pålitlig. Kommer att spela i amerikaversionen av "Män som hatar kvinnor".

5. Michael Nyqvist

Millenium-hypen satte sina spår även i den andra huvudrollen av filmserien. För att casha in på succén har bland annat Tom Cruise, JJ Abrahams och gänget bakom Mission Impossible 4 satt sina klor i den svenska stjärnan. Han kommer att spela en skurkroll i filmen och troligtvis just för att få en bredare publik uppe i nordeuropa där Millenium-trilogin och även Nyqvist är bekant. Ett försäljningsknep förstås men även roligt för Nyqvist som får visa vad han går för även på det internationella planet, är orolig för hans engelska dock av det jag har hört av den. Men de ger honom säkert en rysk karaktär med en humoristisk brytining, vem vet.

6. Malin Åkerman

Malin slog igenom tyckte vi alla under den stora romantiska komedin "The Heartbreak Kid" och hade även en stor roll i "Watchmen". Men hon blev aldrig riktigt den nya Cameron Diaz som vi alla trott. Men hon har satt ned sin fot i Hollywood och får roller i diverse filmer.

7. Helena Mattson

Det var mycket snack om unge Helena ett tag, men de har aldrig varit något mer speciellt än några inhopp i tv-serier och några minimala roller i kända filmer som "Surrogates" och "Iron Man 2". Har fortfarande potential dock.

8. Max von Sydow

En riktig legendar som fortfarande jobbar smått, får gärna biroller i kända filmer men är knappast något man gapar efter, en bonus att se en sådan talangfull skådespelare tänker man när man skådar honom på vita duken då och då.

What's to come

Framtiden ser spännande ut i filmväg, Den gör alltid det. Vi har en Millenium-trilogi i påkostad Hollywood-version på gång, vi har filmen om hur Facebook skapades rullande på biodukarna strax, den första delen av den sista? delen av Harry Potter-filmerna och en hel del obligatoriska uppföljare och nyinspelningar av redan älskade franchiser och filmer. En sak som förvånar mig är nya Scream-filmen (den fjärde i ordningen blir det) som åter igen innehåller samma skådespelare och samma koncept, en filmserie jag helt klart trodde var utdöd. Må jag säga att Courtney Cox nästan kämpat sig tillbaka i karriärsstegen då hennes tv-serie "Cougar Town" går bra och denna film kommer bli sedd av många. Ska Cox äntligen ta steget och bli den mer framgångsrika gäntemot eviga ettan från Vänner Jennifer Aniston vars Rom-Com filmer går minst sagt knackigt.

My boy is wicked smart

Wilderness Girls

En försvunnen genre
Om det finns något jag älskar så är det 90-talskomedier. Ovan är klipp från den
ofta bortglömda "Laddat Vapen 1". Satirisk titel på grund av att det är en parodi
på buddy-cop filmerna särskilt Dödligt vapen (som just fick en hel del uppföljare)
På 80 och 90-talet var det oerhört populärt med komedier som spelades med
ett så kallat "straight face". Du kan se detta i bland annat klassiker som "Airplane"
och "Den nakna pistolen". Många av de tidiga 90-talets komedier följde i samma
spår tex "Hot Shots" som även den är en stark favorit. Denna genre har nuförtiden
nästan helt dött ut och ersatts med absurda parodiförsök som de gamla författarna
bakom "Scary Movie"-filmerna ligger bakom. Men man kan med glädje falla tillbaks
i soffan och minnas goda tider när man ser gamla komiska genier som Tim Curry,
Lloyd Bridges, Leslie Nielsen och Charlie Sheen (den unga förstås).

Klassikern #2

First Blood Part II (1985)


Nästan en lika stor klassiker som den första filmen, möjligen mer kultförklarad än dess föregångare. Den här filmen visar John Rambo i sitt esse, allt man kunde ana att han hade inom sig spelar han ut i den här. Man kan ju oroa sig att mycket av mystiken försvinner i ett sådant moment men det stämmer bara delvis. Spänningen finns där och även en hel del tuffa actionscener och ett par småtöntiga påhitt som enbart funkar med en dödsseriös Stallone-nuna på skärmen. Rambo befinner sig nu tillbaka i Vietnam för att undersöka eventuella krigsfångars existens, men dras såklart in i en oerhörd härva med sina uppdragsgivare och tillslut leder han hela operationen på egen hand. Större, spektakulärare, tuffare. det är beskrivningen av den här filmen gäntemot ettan. Bättre? Nej, den är en råkokt actionfilm som inte tar upp samma frågor och problem som ettan.
Betyg: 2 av 5

Klassikern

First Blood (1982)


Det man måste veta om den här filmen är att den är en kultklassiker, den faller inte alla i smaken och från en början är den fruktansvärt förvirrande. Vad som till synes verkar vara en fattig luffare som vandrar in i en småstad och ställer till en hel massa problem verkar från början vara en oerhört lam ursäkt till en actionfilm. Stallone har totalt genom filmens gång kanske tio stycken repliker men det får en att verkligen lyssna till när han säger dem. Hans egentliga roll är snarare en slags docka som visar upp en trasig själ efter vietnamkriget och i slutet får man svar på varför han beter sig som han gör. Mestadelen av filmen är dock uppbyggnad för just detta faktum, och det är en oerhört spännande fejd med John Rambo på ena sidan gäntemot den lokala sheriffen och hans mannar. En underhållande film för fansen. Inte lika tillfredsställande för andra.
Betyg: 3 av 5