Black Swan (2010)
Trots att jag skruvat upp mina förväntningar inför den här filmen lite för mycket än vad kanske var nödvändigt så känns jag positivt överraskad. I en film som både känns vacker och samtidigt grotesk så utspelar sig en saga om den unga balettdansösen som på ytan lever ett fröjdfullt liv med en supportande mor och vänner och tränare. Men när dagen kommer att svansjön ska spelas kommer Portman i underfund med att hennes "svarta" sensuella farliga sida inte kommer fram riktigt när hon ska spela den svarta svanen.

Hon träffar en ny vän i samma dansensemble i Mila Kunis som presenterar en vildare, farligare sida av livet för henne och hon blir plötsligt indragen i en personifieringskris då hon varken vet in eller ut då alla krav på henne kräver att hon släpper loss och inte ska spela så perfekt hela tiden. Detta går över hand då hon börjar hallucinera och blir ytterst paranoid och jag måste erkänna att det finns väldigt många scener i filmen som rent utav känns obehagliga och skrämmer mer än de flesta av dagens skräckfilmer någonsin skulle klarat.
Betyg: 4 av 5

Årets största lirare

10. Emma Stone (-)
En kommande komedifrottning tog stora steg i rätt riktning i år med stora viktiga roller och med biosuccén Easy A var hennes status upprätthålld. Henne kommer vi se mera av i framtiden och det får väl just framtiden visa om det blir bra eller dåligt.

9. Andrew Garfield (-)
Medans man tittade på The Social Network på biograferna under hösten/vintern la man märke till den där stiliga välklädda men även ytterst sympatiska unga killen som gets screwed over under filmens gång. Även de stora filmbossarna la märke till detta och vägen till framgång var då stakad i form av titelrollen i kommande reebooten av Spider Man.

8. Rooney Mara (-)
Unga Mara har en omänskligt stor möjlighet att ta steget från ingen alls till något mycket mycket mer. I konkurrans av så gott som alla hollywoods skådespelerskor mellan åldrarna 18-35 så norpade hon rollen som den amerikanska Lisbeth Salander i Millenium-trilogin. Fram tills nu har hon visat sig värdig denna kommande framgång i en bra rollinsats i både nyinspelningen av Terror på elm Street och The Social Network.

7. Joseph Gordon-Levitt (-)
Det ska mycket till för att outcoola självaste Leonardo DiCaprio i sommarens (och årets) största film Inception. Aldrig har man skådat denna starkt karismatiska och även lugna sida denna man utstrålar lika bra, eller inte för en sådan stor publik han fick i alla fall. Detta är början på större projekt för den numera stencoola killen.

6. Zach Galifianakis (-)
På något mycket märkligt sätt så satte sig denna ofagra skäggiga man sig i våra hjärtan (eller någonstans) för nu återfinns den dock väldigt roliga mannen i många stora komedisatsningar och kommer att ha en permanent plats i humoreliten i några/många år framöver. Baksmällan 2 ligger närmast i tiden.

5. Ryan Reynolds (-)
Den i åratal goodlooking-killiga Ryan Reynolds har aldrig tagits seriöst i skådespelarsammanhang och har för det mesta ståtligt poserat tyst (vilket han även gör i reklamerna i tv nuförtiden) men i fjol och även i år har han dykt upp i allt större och större roller, och i stora Buried och The Proposal visades han upp för att stanna. Han kommer spela huvudrollen i kommande Green Lantern, en serietidningsfilm som med hög sannolikhet är starten för en franchise.




4. Robert Downey Jr (-)
Robert har gjort helomvändningen, han var så gott som bortglömd, okänd, bespottad för bara fem år sedan. Sedan kom Iron Man som sökte en väldigt specifik huvudrollsinnehavare och vips var Robert på kartan och just nu högre upp på statusskalan än han någonsin varit eller kommer vara igen. Sån här bondtur har man inte ofta men att ta vara på det som han gjort så har han fixat det för sig för resten av livet troligen.

 3. Mila Kunis (-)
Någonting hände med Mila Kunis för 2-3 år sedan. Hon blev plötsligt oerhört mycket snyggare (nej jag uppmuntrar inte skönhetsoperationer eller andra ingrepp) (fast det troligen var anledningen) men detta chockerade en hel värld och efter en mycket charmig och gillnade roll i familjekomedin Forgetting Sarah Marshall så skulle hon testas i många fler sammanhang, i komedier och andra trygga familjefilmer passar hon utomordentligt, men den riktiga statushöjaren kom/kommer snart med Black Swan, då hon tillsammans med Natalie Portman spelar upp ett ytterst orginellt skräckdrama och bara med tanken att snacket gått att Kunis överglänste storstjärnan Portman i filmen och även är med i oscars-snacket gör saken för mig.





 2. Jake Gyllenhaal (-)
Vägen till toppen är inte alltid spikrak. Man måste ta sina omvägar och inte klaga under färdens gång. Jake har haft chansen till toppen sedan 2004 när han som lite av en doldis gjorde sin största roll i day After Tomorrow sedan Donnie Darko och efter det har han om och om igen testats utan att nå dit. Med Brokeback Mountain gjorde han en extraordinär roll men överglänstes av populära heath Ledger men istället för akademiska priser har han nått sin publik och med Prince Of Persia och kommande Source Code kommer vi vanliga dödliga vänja oss se honom uppe där bland de allra största.

och det för oss till nr..

1.  Leonardo DiCaprio (-)
I skrivande stund och under året som gått har han blivit just den största, det finns ingen annan i Hollywood som är ett större namn just nu. Folk kan hävda att brad Pitt, Angelina Jolie, Tom Cruise (ja vem som helst) fortfarande är ett större namn, men Leo är den som alla, och då menar jag alla vill jobba med idag. Redan när man som till vänster såg honom under hans unga år så misstänkte man att det skulle bli något av den unga mannen, roller i Basketball Diaries och Glbert Grape var otroliga och trots många år i ett slags mellanland tog hans karriär galaxartade steg framåt efter han blivit personlig favorit hos mästerregissören Martin Scorsese och nu även Christopher Nolan, Världen ligger öppen för denne man just nu. Han kan åstadkomma vad som helst. en blivande legend.

Johnny Depps förvandling

Undergången

Är det bara jag eller har pengarna som franchisen Pirates Of The Carribean kastar på Johnny Depp för att reprisera sin Jack Sparrow-roll förvandlat honom till en så kallad "typecasted" actor. En aktör med enbart insatser som alla liknar varandra. Att Depp även skickas ut på diverse jippo-evenemang iklädd dessa piratkläder hjälper inte hans framtid särskilt. Rollen som fumlande, sluddrande alkoholist har redan åtagits av Russel Brand.

En evighetslång väntan

Nu är det såhär som följande. Hur kan en människa anta att han ska hålla uppe en filmblogg om han aldrig ser en film, eller ens håller sin skara läsare uppdaterade om detta faktum eller egentligen bryr sig om det överhuvudtaget. Svaret är mycket enkelt, jag glömde bort det. Ska bättra mig.

För att kompensera detta så kommer följande bilder på Lyndsy Fonsesca. Tänkte göra ett Vem? -reportage om henne nyligen, men dessa bilder får tyvärr räcka.

hmm bloggen spårar ur

Årets Bästa Filmer

1. The Social Network

Tanken att något så relevant och världsomfattande skulle misslyckas var nästan otänkbar och med ett alldeles underbart upplägg med en historia om framgång, svek och undergång så känns filmen odödlig. Med facit i hand så skulle nog mycket konflikter uppstå för att en uppföljare om världens snabbaste stigande företag att göra sig rätt.

2. Inception

Den perfekta blockbustern, ett äventyr utöver det vanliga. Nolan sprängde förväntningarna efter den stora framgången med The Dark Knight och levererade en värld man aldrig skådat förut.

3. Scott Pilgrim vs. The World

Michael Cera släpper alla gränser när han spelar i en film helt utan just gränser. Allt du skulle vilja leva ut när du spelar ett tv-spel gör han i den färgsprakande och roliga universum han och hans väldigt specicella sätt regerar i.

4. Shrek Forever After

Den dåliga kritiken den sista Shrek-filmen fått är oförtjänt då den nästan når upp i samma standard som de första två filmerna men den håller upp som en riktigt bra film då den bjuder på ett äventyr och jargong som fick oss alla att älska Shrek från första början.

5. Shutter Island

Leonardo DiCaprio bjöd världen på två riktigt bra filmer i år. Detta var den första han levererade, en mystik och en med en alltid frågande känsla ser man detektiven som undersöker försvinnandet av en mentalpatient på en läskig ö.

6. Hot Tub Time Machine

Ja du ser rätt. Den här filmen överraskade mig, den var väldigt mycket bättre än man kunde ana vid första anblick och hela resan igenom är väldigt rolig och med perfekta skådespelare så kan det mot alla odds sluta som en komedi-klassiker.

7. The Town

Ben Afflecks gangsterdrama som utspelar sig i Boston känns äkta och intressant, snart är han redo för att skapa ett riktigt mästerverk.

8. Toy Story 3

Den avslutande Toy Story-delen är ganska stark, den är i samma anda som de tidigare och bjuder på många muntra ögonblick och är fortfarande en familje-franchise i högsta klass.

9. Unthinkable

Mycket bra film i mina ögon då Samuel L Jackson och Carrie Ann-Moss ska förhöra en terrorist med avsikter inte lika onda som man själv tycker att dom skulle kunna vara. två parter som båda gör fel skapar en stämning med förundran vad som ska hända.

10. Predators

Som en stor predator-nörd så tycker jag att den här filmen gör franchisen rättvisa och även trots Adrien Brody misslyckas med att spela tuff, så lyckas han. hmm

Filmer jag än ej har sett som kanske skulle platsat:

Harry Potter 7, The Ghost Writer, Due Date, Black Swan

Andra Filmer Of The Year

Action

The Expendables

Stallones megaprojekt för att återskapa 80-talsactionfilmerna gick bra, men inte så bra som alla hade hoppats. En uppföljare väntar, återstår att se om felen rättats till.

Kick-Ass

Nyskapande våldsam actionfilm som introducerade världen för Chloe Grace Moretz och Nicolas Cages galenhet för serietidningar och annat nördigt.

Machete

Underhållande Robert Rodriguez-filmatisering av kusinens karaktär Machete. En film som lär bli lite av en kultklassiker hos Rodriguez-fans. Platsade nästan på listan.

Robin Hood

Storsatsningen av en reboot av Robin Hood var knappast lyckad, men en mycket snygg film som är ett måste för Russel Crowe-fans.

Drama

Hur kan jag våga kalla mig själv filkmkännare när jag inte kommer på en enda dramafilm som jag har sett från i år? Jag antar att jag får skylla på att jag ofta kategoriserar dramafilmer in i fack med exempelvis action/spänning/svart komedi eller liknande.

Komedi

Date Night

Två av hollywoods största komiska genier tillsammans i en familjefilm, vad kan gå fel? Jo det mesta.

Get Him To The Greek

På något märkligt sätt en varm film som tilltalar trots de väldigt otilltalande skådespelarna Russel Brand och Jonah Hill.

fortsättning följer. är trött

Fight Club (1999)
Det finns en anledning till att jag av någon anledning verkar se på bättre filmer och därför också ger dem högre betyg nu för tiden. Det har att göra med att mitt internet ej fungerar och den återstående aktiviteten man ägnar sig åt blir rewatchning av sina favoritfilmer som ligger och spökar på hårddisken. Denna natt som gick blev det ett kärt återseende med en gammal favorit i form av Fight Club.

För människorna som mot all förmodan ej skådat detta mästerverk så speglar filmen den desperata kontrollerande människan (Edward Norton) och hans förfall mot en friare vardag. Som hjälp tar han en spännande främling (Brad Pitt) som hjälper honom leva ut sina innersta viljor på lite annorlunda och excentriska sätt. Tillsammans grundar de en undergjordsgrupp där man helt enkelt slår varandra blodiga, detta går dock utom all kontroll då gruppen växer och går mot mer och mer olagliga vägar.

Norton och Pitt gör sina karaktärer rättvisa men det som är spektakulärt är miljöerna och den känslan av hopplöshet och gränslös bottenkänsla när Nortons karaktär gör resan från en stabil vardag ner i det absoluta träsket för att finna sig själv.
Betyg: 5 av 5

Walk Hard: The Dewey Cox Story (2007)


En av mina favoritskådespelare i en av mina favoritkomedier någonsin faktist. En riktig skam att den inte fick någon stor uppmärksamhet när den släpptes på grund av att vanliga birollsinnehavaren John C Reilly spelade huvudrollen istället för exempelvis Will Ferrell som är populär i Judd Apatows filmer.

John C visar sitt breda komiska register då han tar sig an en episk roll som den påhittade rocklegenden Dewey Cox, som lever ut ett liv likt de flesta stora artisters liv (Elvis Presley,Bob Dylan, The Beatles och många många fler) och stöter förstås på dem alla under färdens gång. Musikälskare och gärna under 50,60 och 70talet kommer uppskatta alla referenser under filmen och John C som är en mycket begåvad sångare bjuder på ett tiotal egna men bra låtar och detta skapar en mycket unik karaktär i Dewey Cox och det här är definitivt hans egna storverk.

I helhet bjuds det på en mycket rolig film med bra musik och nog med referenser för att sällan bli less. En mycket stor del av den komiska eliten dyker upp under filmens gång och man kan lita på att man alltid blir underhållen av antingen den gränslösa humorn (om man finner John C Reilly rolig, och det bör man!) eller de många musikinslagen.

Betyg: 4,5 av 5

Grosse Pointe Blank (1997)
John Cusack är ganska enkel att placera in under facket som en "type-casted actor". En skådespelare som nästan alltid spelar likadana roller. Även här märker man samma slags man som man redan sett många gånger förut, men i detta fall är det egentligen inte en dålig sak då Cusacks karaktär ofta är rätt underhållande. 


I den här historian spelar han en yrkesmördare som ska återvända till sin barndomsstad för att gå på en återträff, han får svårt att dölja sitt udda karriärsval särskilt när han finner kärleken i en gammal flamma och hans personliv och arbetsliv oturligt nog krockar under dessa tänkta semesterdagar.


Den typiska 90-talsaktrisen Minnie Driver spela kärleksintresset och även många andra intressanta namn dyker upp i filmen i form av Jeremy Piven, Dan Aykroyd, Alan Arkin, Hank Azaria och systern till John Joan Cusack. Sammanfattningsvis så är filmen inte så allvarlig som det kan låta utan snarare rätt lättsmält och menat som en familjefilm trots några udda våldsamma inslag. Om filmen valt att välja inriktning så hade den varit bättre.
Betyg: 2,5 av 5

Legion (2010)
Gud har ledsnat på människorna, han bestämmer sig för att göra sig av med dem. Han väljer dock en mycket märklig strategi då han först förslavar större delen av mänskligheten till ett zombieliknande skede för att sedan förgöra de få resterande (varför inte förslava dem alla?) och också för att stoppa födseln av ett barn (messiasliknande).

En av guds änglar Michael står dock på människornas sida och hjälper dem genom alla dessa svårigheter då gud skickar dessa zombies och även änglar. Några tuffa scener och bra effekter räddar dock inte detta märkliga utspelande av en annars intressant filmidé. Paul Bettany spelar rollen som den räddande ängeln bra och i de flesta fall är skådespelarinsatserna förvånansvärt mycket bra. Men det räcker inte från att rädda filmen.
Betyg: 2 av 5

Dagens Hmmm

The Beaver
Är det bara jag eller finns en liten liten röst in huvudet som säger att detta är en historia baserad på Mel Gibsons riktiga liv just nu. Jag får också upp en annan tanke. Detta måste jag bara ta och se.

Orange County (2002)
En av mina favoritkomedier, Colin Hanks gör en oerhört rolig karaktär med Fredik Wikingsson-stuk då han spelar lite av en snobbig översittare som har gett sig an på att han ska gå på Stanford och sedan bli en framgångsrik författare, men hans betyg kommer på villovägar och han kommer inte in. Så han ger sig ut på en jakt i kampen om att komma in på denna skola.

I rollen som hans drogande slasbror ser man Jack Black, i något av hans esse och en av de roligaste rollerna han har gjort. Hela filmen är egentligen fylld av några av "the finest" i komedibranchen då man får se Catharine O'Hara, John Lithgow, Chevy Chase, Leslie Mann, Harald Ramis och Ben Stiller bland annat. Detta gör att filmen mycket sällan blir tråkig

Även trots karaktärerna i filmen inte känns särskilt äkta så är de mycket roliga och "over the top" och funkar utomordentlig i det syftet de används i, som en heltokig familj och umgängskrets helt enkelt, och en scen då en viktig middag ska hållas i hemmet är hysterisk rolig.
Betyg: 4 av 5

Family Guy: It's A Trap (2010)
De entimmars långa parodiavsnitten Family Guy släpper om Star Wars-filmerna är fristående och jag räknar de nästan som egna filmer. Den här följer de andra två parodi/riktiga filmerna och eftersom de fått rättigheterna att använda samma musik, namn och andra nödvändigheter så är de här filmerna väldigt mycket bättre än andra parodier på Star Wars som man har sett.

Här har man fria händer att göra sig rolig om alla karaktärerna och händelserna i franchisen och det lyckas man med väldigt bra. Både Star Wars-känslan finns där och även Family Guy-känslan utan att det går ut över någon av dem.
Betyg: 3,5 av 5

The Hobbit får oväntat besök

Persbrandt joins the quest
Om jag ska ta och tro på aftonbladets senaste påstående så ser det tydligen ut som att Mikael Persbrandt fått en roll i kommande storslagna "The Hobbit" Ingen vet vad eller hur stor hans roll är men om jag skulle gissa så rör det sig inte av något i det större slaget då de stora rollerna blev bestämde för länge sedan.

Vad man annars kan säga om den filmen är att Peter Jackson (mannen bakom sagan om ringen-filmerna) regisserar även den här och för dom som inte vet så bygger The Hobitt-filmerna (det blir två stycken) på boken Bilbo, som utspelar sig före "ringen".

The Town (2010)
Folk har alltid gillat att hacka på Ben Affleck, för att skådespela har aldrig riktigt varit hans starka sida. Men bakom kameran har det visat sig att han är något av ett geni.Han visade det genom att jobba med brorsan i "Gone Baby Gone" och den här gången kommer en liknande kriminalfilm men med honom själv i huvudrollen.

Rollerna är skrivna väldigt bra, den enda skådespelaren som inte gör sin karaktär riktigt rättvisa är dock Affleck själv, hur mycket han än försöker. Men det känns verkligen att det lyser igenom mycket av hans engagemang och känsla och det gör hela filmen mycket personligare och också bättre.

Handlingen då? Jo Affleck spelar en bankrånare som med tre kumpanjoner lever ett brokigt liv som de fyller med just denna aktivitet. Under ett av rånen stöter han på en ung kvinna som de tar gisslan, han faller sedan för denna och hela världen sätts uppochner då hon är rånets huvudvittne. Jon Hamm spelar utmärkt den målmedvetna FBI-agenten som är i hälarna på gänget och i de allra flesta skådespelarna finner du mycket djup i deras rollprestationer. Den här filmen är helt klart värd en titt.
Betyg: 3 av 5

Devil (2010)
Fem personer instängda i en hiss och en av dem är djävulen, det konceptet låter onekligen intressant. Men om det finns någonting i världen så är det förväntningar som inte uppfylls. Det som jag mest av allt fruktade med det här uppläggets utspel inträffar imed att djävulen gör sig påmind genom att mörda folk en och en på bisarra sätt. Ytterst tråkigt enligt min mening då djävulen i min bok är lite mer subtil, lockande, frestande och med onda avsikter snarare än en berserk.

Alla misstäker iallafall alla och de morden som sker i filmen sker under mystiska ologiska strömavbrott i fem sekunder, som tydligen räcker för det mesta på ytterst liten yta med fem personer som trängs.

Jag tror att den här filmen ville mycket men fick inte riktigt fram den terror som jag skulle tänka att själva djävulen skulle kunna åstadkomma utan att den snarare hamnar i ett kliché-fack. Om jag fick bestämma över det här upplägget skulle jag onekligen göra mycket annorlunda, kanske använda mig av en subtil djävul som påverkar folkmassan i hissen, eller kanske enbart tre personer som känner varandra fast  varav en inte är vad den utgett sig för att vara. Dock kan alla vara en kritiker, särskilt när filmen är så pissig som den här.
Betyg: 2 av 5