Det finns en anledning till att jag av någon anledning verkar se på bättre filmer och därför också ger dem högre betyg nu för tiden. Det har att göra med att mitt internet ej fungerar och den återstående aktiviteten man ägnar sig åt blir rewatchning av sina favoritfilmer som ligger och spökar på hårddisken. Denna natt som gick blev det ett kärt återseende med en gammal favorit i form av Fight Club.
För människorna som mot all förmodan ej skådat detta mästerverk så speglar filmen den desperata kontrollerande människan (Edward Norton) och hans förfall mot en friare vardag. Som hjälp tar han en spännande främling (Brad Pitt) som hjälper honom leva ut sina innersta viljor på lite annorlunda och excentriska sätt. Tillsammans grundar de en undergjordsgrupp där man helt enkelt slår varandra blodiga, detta går dock utom all kontroll då gruppen växer och går mot mer och mer olagliga vägar.

Norton och Pitt gör sina karaktärer rättvisa men det som är spektakulärt är miljöerna och den känslan av hopplöshet och gränslös bottenkänsla när Nortons karaktär gör resan från en stabil vardag ner i det absoluta träsket för att finna sig själv.
Betyg: 5 av 5
I want you to hit me! - Seriously? - Where? Surprise me!
SvaraRadera