Oscarsgalan 2011

Oscarsgalan


Tyvärr en trist tillställning då Anne Hathaway och James Francos försök till att föryngra galan i mitt tycke föll riktigt pladask. Tråkiga skämt och krystade försök av Hathaway att lätta upp stämningen tillsammans med Francos skrämmande stela kroppsspråk fick en att drömma tillbaka till de glada roliga kvällarna ofta ledda av det komiska geniet Billy Crystal.

Värdarna:
Valet av att ha två programledare tycker jag kunde ha varit en bra idé om man kanske hade en redan uppskattad duo, eller iallafall kanske två stycken komiker. I det här fallet tycker jag inte det funkar alls, det var väl meningen att de skulle stötta sig mot varandra men det skulle nog vara i favör om vi som tittare fick bekanta oss i en ensam host, och lära känna denna mer.
Betyg: 1 av 5

Vinnande filmerna
Lovordade "The Kings Speech" drog längsta stråt i kampen mot "The Social Network", och detta är tyvärr i min personliga mening inte det roligaste. Jag kan helt ärligt säga att den här filmen var ganska tråkig och med handen på hjärtat kan jag lova att inte många kommer att komma ihåg den om ett flertal år ens. Colin Firth gör hela filmen, och tydligen var det nog.

The Social Network fick nosa på de största priserna men fick nöja sig med "bästa manus" och "bästa editing". två icke att skämmas över-kategorier. Inception vann överraskande flest priser under galan, men i diverse ljudmix och specialeffekts-kategorier.
Annars kan tillägga att i den mest självklara kategorin vann "Toy Story 3" i bästa animerade film, men dock ingen annan statyett, trots att det tidigare teasats om en möjlighet till detta.

Vinnande Skådespelarna
I den här kategorin fanns det fyra stycken tungviktare som alla hade en oscar att förlora. Alla förhandsfavoriterna vann  och minst överraskande var att Colin Firth fick ta emot den mycket hedersvärda "bästa manliga skådespelare-statyetten" och höll ett nästan identiskt tal som i hans film "The Kings Speech" vilket är ironiskt då hans stammande isåfall knappt var skådespeleri.

Annars så fick Portman och Christian Bale äntligen välförtjänta priser som de utan att avslöja sig själva väntat på säkert i flera år.

Anaconda (1997)
Utan att tveka så kan jag berätta att jag med små ledsna blickar kollade igenom filmen, men enbart för att vi nu idkar ett så kallat Ice Cube-maraton i förberedelse att kika på honom i new york under nästa vecka. Anaconda är en av många monsterensemble-filmer då ett gäng personer en efter en dödas av något fruktansvärt monster. I de flesta fall är det möjligen hajar eller något liknande, men den här gången var det ormarnas tur att få debutera på den stora duken.

Tyvärr går detta oerhört osmidigt och med hemskt dåliga cgi-animerade ormar så blir det bara sorgligt att se skådespelare som Jon Voight slåss mot..ingenting. Annars kan vi se bland annat Ice Cube, Jennifer Lopez och Owen Wilson springa omkring och fly från ormar i vattnet i en och en halv timme.
Betyg: 1 av 5

Boyz N The Hood (1991)


I en så kallad "epic" så följer vi livsgången av några grabbar i ett av los angeles ghetton. Främst följer vi Cuba Gooding Jrs karaktär då han skiljer sig lite från sina bråkiga och drogande kompisar. Han håller sig borta från våldet och tillsammans med sin vän Rick så går de en lugnare väg framåt än deras vänner.

Men man kan inte frånkomma våldet som omringar dem, och det är det filmen handlar om. Laurence Fishburne spelar Cubas pappa och vid ett tillfälle säger han att de måste kämpa mot ett system som bygger på att alla andra vill att de mörkhyade ska ta kål på varandra. Detta budskap kommer bra fram då man följer vardagen hos dessa pojkar och hur de omringas och har växt in i  ett samhälle som pushar dem att bruka våld för att göra sig av med varandra.

Bra skådespel och gripande händelseförlopp i bra miljöer skapar en spännande och medlidande stämning i vad som händer, och man blir familjär i en kultur man inte vanligtvis är så van med, man förstår hur samhället skapar och formar dessa människor på ett sätt utan att dem kan göra något åt det, och allt man kan göra är att hoppas att man klarar sig helskinnad.
Betyg: 4 av 5

damn

Friday (1995)
Jag vet inte varför, men såna här filmer gillar jag. Man kan nästan på filmens titel märka att den kommer handla om en fredag, och det stämmer fint. Sen kanske man tänker, jahapp det kommer säkert handla om en kille och hans galna fredag då en massa grejjer händer.

Det stämmer exakt, i det här fallet är det Ice Cube som spelar den unga mannen som ännu inte flyttat hemifrån och som för det mesta hänger med sina bråkmakiga polare (tex Chris Tucker). Den här dagen hamnar de dock i en hel del tjärviga situationer, men det bra med filmen är att den tappar inte verklighetsförankringen. Den behåller ett slags lugn så att allt som händer ändå känns trovärdigt, om man jämför med tex "Baksmällan".


Hela filmen har en slags skön känsla och man får snart bekanta sig med alla områdets karaktärer, och de flesta av dem är riktigt roliga och det var många som skrek på en uppföljare. Tyvärr hände det, och de två filmerna blev riktigt skit.
Betyg: 3 av 5

The Green Hornet (2011)
Det här är ett bra exempel på en film som vill mycket men kanske inte riktigt levererar så mycket som önskat. Det finns en hel del actionscener och andra coola effekter, kul prylar, snygga bilar och slow motion-scener. Till en viss del funkar det bra och huvudpersonerna kunde ha varit värre.
Seth Rogen är alltid småtrevlig att titta på (ingen vet varför) och vad som bara måste vara John Choe;s brorsa är riktigt cool och får en att undra vars han varit i hela våra liv.

Annars har vi två stycken figurer som känns helt felplacerade. De är Inglorious Basterd kända nazist Christoph Waltz som getts en oförtjänt dålig roll som skurk, den andra är Cameron Diaz som jag inte har en enda aning om vad hennes roll ens var eller vad hon gör i filmen, och för att sätta en sista gnutta salt i såren så kan jag även påpeka att hennes tilldelelade roll i filmen som sexobjekt inte funkar riktigt bra då hon inte riktigt ser ut såhär längre:
Betyg: 2 av 5

Oscarsgalan Predictions

Bästa Film: The Social Network


Efter att med ett ärligt hjärta säga att jag sett alla filmerna som nu är nominerade till bästa film så är det helt klart The Social Network som gjort störst intryck på mig. En magnifikt relevant och intressant film som känns odödlig med sitt budskap och handling.

Bästa Manliga skådis: Colin Firth

Det blir en tuff duell mellan Colin, James Franco och Jesse Eisenberg. Men med tanke på att Firth blev dissad förra året av kommitén så känns chansen att han vinner nu större.

Bästa manliga biroll: Christian Bale

Det är svårt att tänka sig en riktig utmanare till den excentriska mannen Christian Bale i den här kategorin. Geoffrey Rush skulle vinna om han fick mer utrymme i The Kings Speech.

Bästa Skådespelerska: Natalie Portman


Portman har länge varit en elitspelare i det höga gardet, men har aldrig riktigt tagit ut svängarna så rejält som nu i Black Swan, och med svag konkurrens så kommer hon vinna.

Bästa kvinnliga biroll: Hailee Steinfeld


Egentligen felplacerad då hon basicly är huvudpersonen i True Grit, men tacksamt nog i konkurrensen placerad som biroll. Med en riktigt bra prestation så är chansen stor för unga Hailee




Bästa Regissör: David Fincher
Bästa animerade film: Toy Story 3
Bästa Manus: Aaron Sorkin

Tjocktjuven (2006)
Mycket speciell och lekfull film där Harry är den kraftigt överviktige mannen som inge riktigt lägger märke till eller gillar, men som dock givits fingerfärdighetens gåva samt en riktig gourmetunga då han med dessa talanger utövar diverse kockeri och ficktjuveri.

Men det stannar inte där, i Harrys närvaro finns även spöket av hans avlidna fru som ständigt kommenterar och påpekar allt Harry gör. Detta är ett inslag man ofta sett förut i filmer, att en person är den enda som kan se ett annat slags väsen eller person. Men det känns ändå på något sätt nytt och spännande i den här filmen, det har nog att göra med att Frida Hallgren gör rollen med sådan inlevelse och charm.

Med detta upplägget så går historien iallafall i den riktning så att Harry blir gripen för sitt snatteri, men bara för att bli anlitad av polisen för att hjälpa dem i diverse fingerfärdiga uppdrag. Även en kärlekshistoria utspelar sig mellan Harry och den kvinnliga polisen som anlitar honom.
Filmen följer för det mesta Harrys jakt på att återfå en slags lycka efter hans frus bortgång, det går stretigt och helt fel i de flesta lägen. Men detta är sannerligen en tragikomisk historia i en alldeles speciell klass. Jag kan knappt bestämma mig om jag gillar den eller inte
Betyg: 2,5 av 5

The Kings Speech (2010)
Härmed ställer även jag mig i ledet till de som lovordar och önskar Colin Firth en välförtjänad oscarsstatyett. Hans prestation i förra årets "A Single man" blev förbisedd men han kommer tillbaka mycket starkt i år igen (ja jag vet att det tekniskt sett är förrförra och förra året jag talar om, men har i åtanke oscarsgalan som sänds i februari varje år).

Historien går inte svårare än så att Colin Firth spelar brodern till den blivande kungen, men när fadern dör så abdikerar hans bror och plötsligt blir han den näste i rad att föra kronan vidare. Det enda som skakar honom är dock hans nervositet då han stammar och har gjort det hela sitt liv. För detta hyrs mycket duktiga skådespelaren Geoffrey Rush in att som biroll spela mannen som tar den blivande kungen under sina vingar och lär honom tala rent.

Som sagt är det Firths makalösa rollprestation som gör filmen, tillsammans med förhoppningen över att det kommande talet kungen ska hålla ska gå bra. I helhet så imponerar filmen kanske inte särskilt mycket, men den var nästintill sevärd enbart i syfte av att småle åt den alltid charmige engelsmannen och samtidigt bli amazed över hans begåvning.
Betyg: 2,5 av 5

Jackass 3D (2010)
Jag trodde inte det fanns en gräns för hur många idiotiska, men ändå roliga påhitt man som människa kan hitta på för att locka tittare. Men tydligen hade jag fel.

Denna tredje film av Jackass-gänget känns helt fantasilös och man kan efter filmens slut knappt komma ihåg något stunt de utförde. Den försöker locka folk genom deras 3D-approach då de utför vissa stunt som utnyttjar tekniken, men de är inte nog spektakulära för att imponera. Annars känns slow motion-tekniken överanvänd då den används vid otaliga scener.

Den här tredje filmen är långt ifrån lika bra som tvåan (som faktist är bra) och även ettan, och en fjärde del känns riktigt långt borta då gänget dels blivit åldrade samt fantasilösa. Filmen lockar förstås till några skratt och underhållande förskräckande ögonblick, men ofta är de krystade och inte så många.
Betyg: 2 av 5

Splice (2009)
En ganska intressant historia som tyvärr mynnar ut lite besviket. Två forskare (som är ett par) skapar en varelse med flera olika djurs dna (inklusive sitt egna människo-dna). Denna varelse förskräcker dem till en början men sedan får de (iallafall kvinnan) moderskänslor för den och tar hand om den likt en egen dotter.

Det intressanta jag finner i filmen är hur de två personerna integrerar och känner olika för varelsen de tillsammans skapat, och när den växer upp blir allt mer människoliknande. Det slutar med att de två har två väldigt olika relationer till den. Detta var ett bra spår som jag fann mycket intressant, men tyvärr skulle filmen inte locka en större publik om man inte helt bytte spår i slutet och lät detta monster springa lös och döda människor. Detta fick mig att dra efter en stor suck och börja strösurfa på laptopen istället.
Betyg: 2,5 av 5

Hatchet II (2010)
Det här är en hemsk film, och då menar jag inte att den var läskig, den var snarare ett knytnävesslag mot vad en så kallad cinematiker då detta är långt ifrån vad en sådan skulle uppskatta. För att vara ärlig så fann jag backstoryn och början på filmen helt okej men snabbt blir filmen seg (hmm skum mening) och det dröjer mer än halva filmen innan något splatter överhuvudtaget inträffar.

Jag har inte sett ettan på den här filmen men det känns inte som en nödvändighet för att kunna konstatera att det här sannerligen är ett bottennapp utan dess like. En stor grupp människor befinner sig iallafall i ett träsk där jag inte ens fattar vad de ska göra, men de blir dödade en och en av en slags leatherface/monsterbarn som uppfostrats märkligt pågrund av dess fulhet.

Jag har länge tänkt efter om det fanns någonting i filmen som jag överhuvudtaget gillade, men jag kan verkligen inte komma på en enda grej. En sak man kan göra är dock att förundras över hur många olika nya sätt man kan hitta på att mörda folk på.
Betyg: 0,5 av 5

Adams Recension #4

Bubba Ho-Tep (2002)


det var elvis
så var det nån president
som hade blivit svart
och satt på nåt ålderdomshem
den var inte särskilt bra

The Next Three Days (2010)
En skön popcorn-flick med spänning sitter alltid fint, och den här satt...halvfint. Man kan påstå med all rätt att de flesta klychor som finns i registret slängs in i den här smeten för att skapa ett gästvänligt och klämkäckt intryck.

Storyn är enkel, Russel Crowe ska befria sin såklart oskyldiga fru från fängelset för att sedan fly och komma i säkerhet tillsammans med sitt barn i ett fjärran land. Jag såg det hela som en version av en Ocean's Eleven film men istället för att fly med en massa pengar så flyr man med Elizabeth Banks och en unge, skippa ungen och det är nästan lika bra som i Eleven-filmerna. Nu kan jag dock inte lovorda Banks skönhet och charmighet för mycket, otacksamt nog så är Olivia Wilde med i samma film, dock i något av en liten biroll, men still.

Banks har dock något Olivia saknar, missförstå mig inte, Wilde är en duktig skådespelerska men Banks är faktist väldigt bra och tillsammans med Crowe utgör de en utomordentlig ensemble tillsammans med birollerna. Man kan skymta en hel del kända skådisar i mindre roller filmen igenom och jag kan inte frångå att fundera över hur stor budgeten egentligen måste varit för detta spektakel, men om det är något producenterna i hollywood vet, så är det att få tillbaka sina pengar.
Betyg: 3 av 5

Due Date (2010)
Nu har det hänt, jag har totalt lessnat på en framstående komiker. Jag klarar helt enkelt inte av den smygfete luffaren Zach Galifianakis längre. Den torra humorn han ger ifrån sig samtidigt som han är en rätt dålig skådespelare (det har hans medspelare Robert Downey Jr påpekat efter inspelningen) håller helt enkelt inte för mig. I "Baksmällan" så är han omringad av den roligare Ed Helms och ett bra manus med bra skämt, men på egen hand så kan han inte lyfta en film.

Egentligen står Robert Downey Jr för komiken i filmen då han på egen hand är hundra gånger charmigare och roligare än Zach, bara genom att vara sig själv och ärligt talat skulle filmen vara bättre om den i centrum handlade om honom och att Zach kom in som en biroll eller möjligen en ännu mindre roll i filmen så man slipper plågas av honom i två timmar.

Filmens handling är i korthet att dessa två figurer motvilligt delar en lång bilfärd tillsammans och råkar ut för diverse lustigheter och i någon sväng dyker Jamie Foxx upp utan att jag riktigt vet varför, men i helhet så är den måttligt underhållande, men för det mesta bidrog den till mitt ihållande Zach-avsky.
Betyg: 2 av 5

Obsessed (2009)
Detta är vad jag i mina ögon skulle kalla en mer familjär version av klassikern "Farlig Förbindelse" då Glenn Close spelar den psykotiska stalkern till Michael Douglas gifta man. I den här historien så har berättelsen förflyttats ut i den vackra beverly hills-förorten där rike framgångsrike familjefadern (spelad av Idris Elba) och hans fru (spelad av Beyoncé) lever ett fröjdfullt liv tills en assistent (Ali Larter) gör påflugna närmanden mot honom vilket spårar ur mer och mer.

Al Larter som står för den viktigaste rollen gör den också mycket bra, fast i filmrättvisans försvar så spelar hon alltid aningen psykotisk temptress i sina filmer, och i Heroes.
Annars känns filmen faktist totalt orealistisk då dess föregångare lyckades skildra ett realistiskt triangelspel så märker man direkt att den ytterst moraliska mannen är fullständigt lojal mot sin hustru och inte gör ett dyft med den andra kvinnan, detta gör historien mycket dålig rättvisa då hennes totalt galna beteende inte riktigt rättförklarigas alls då man inte ens får synen av att hon har med någonting att göra.

Denna orealistiska sammanhållning förstör filmen och man ska inte ens gå in på den totalt hjärnlösa slutscenen på filmen som riktigt spikar sista spiken i kistan på min tro om att man kan göra bra remakes på redan bra filmer.
Betyg: 1 av 5

Old Boy -Hämnden (2003)
Inget folkslag kan uttrycka sig såsom japanerna. Vill man se världens bästa skådespelare (inget skämt) så ska man förlita sig på att dessa österlänningar kan leverera sådant i det mest extrema laget. Jag tror faktist att detta är anledningen till att jag alltid funnit japanska filmer rätt imponerande och underhållande. Okej den här filmen är faktist sydkoreansk och även de inblandade, men om vi ska vara stereotypiska och även realistiska så ska jag nog med rätt säga att det är basicly samma sak.

Som sagt är det de extraordinära scenerna och prestationerna som dessa väldigt karismatiska koreaner utgör som gör hela filmen, huvudrollsinnehavaren Min-Sik gör vad de flesta skulle hålla med om en oförglömlig roll som ingen kommer matcha när hollywood bestämmer sig gör att skapa en liknande remakeversion. Dessa excelenta utspel han filmen igenom visar skapar ett oerhört djup i karaktären, trots att han egentligen inte talar särskilt ofta och hans smärta man filmen igenom får skåda känns äkta, samt alla andra känslor han känner.

Utan att egentligen avslöja så kan jag berätta att historien kretsar kring att familjefadern Dae-Su en regnig fyllekväll blir kidnappad och utan vetskap varför inlåst 15(!) år i ett rum. Under vistelsen tappar han fattning om verkligheten och börjar hallucinera, då han efter ett tag börjar planera en flyktväg i form av en tunnel blir han plötsligt frisläppt och en mycket förvirrad man blir plötsligt i underfund med att livet han en gång hade är långt gånget och det enda som finns kvar i hans huvud är hoppet om att få veta vem som gjort detta mot honom och varför.

Ganska snabbt får vi följa hans jakt på de inblandade och man får även lära känna hans kidnappare (även han briljant porträtterad) som ger Dae-Su ett uppgift, att finna anledningen till att han behandlats så som han gjort så ska han som belöning ta sitt eget liv. Dae-Su tar sig an uppgiften med hjälp av sin vän och en ung kvinna han träffar, tillsammans kommer de närmare och närmare sanningen.

Ett välkänt faktum när det gäller filmen är dess brutalitet då den innehåller omfattande del av våld, blod och sex. Dessa ingredienser kan tyckas överväldigande men jag har sällan funnit en film då dess innebörd likväl varit viktig. Man måste matas dessa bilder för att för det första förstå Dae-Suns agerande och mentala tillstånd samt att filmen innehåller den klassiska flerminuterlånga oklippta scenen då Dae-Su slåss mot ett dussintal män i en trång korridor, det är då man förstår att detta inte är på tal om en actionfilm, utan en fullkomligt realistisk spegling på hur denna annars så bisarra historia skulle utmåla sig i verkligheten. I grund och botten så är det en historia om en man som gräver i sitt eget förflutna för att rädda sig själv från sig själv, om han lyckas är ju en helt annan historia.
Betyg: 4 av 5

Adams Recension #3. den sämre filmen

den är dålig
baserad på spelet
massa monster och sånt
ser ut som han hade 20 miljoner i dollar
ser mer ut som hemmagjord
vill du se den?
fast a serious man är sämre

Adams Recension #2

ingenting
bättre än noll
en halv iallafall
det finns sämre filmer
man kan titta på den
det finns många som är sämre
men jag kan inte namnen på dem

Stag Night (2008)
Ibland undrar jag varför folk gör så dåliga filmer, kan det vara med flit nästan? Förstås är det det, om en socialt accepterad genre som skräckfilm har en stor fanbase så följer nästintill alla dess efterföljare i samma fotspår för att casha in på ungdomarna som tänker "hej vi går på bio/hyr den här, det låter hjärndött men spännande". Om man är ett gäng vänner som tillsammans skådar spektaklet med antingen i förmodan att bli skrämd av det eller med ett sarkastiskt betraktande så kan det nästan gå igenom som acceptabelt.

Men den här skiten är dessvärre så himla dålig att man inte ens kunde skratta åt hur dålig den var, mörka mörka scener då man knappt ser vad som ens händer blandat med urtråkiga skådespelare och kanske den konstigaste och mest orimliga handlingen någonsin (kom igen kannibalmonster i vad som verkar vara en storstads tunnelbanesystem), okej låt gå för det, men det finns så många ingredienser som är så korkade, tex finns det hundratals i vad som kan ses som ett eget samhälle, man kan inte fly ? från denna tunnelbana, grindar är låsta och man ska inte ens gå in på hur dumma själva monsterhobosarna ser ut. Nej det här var inget bra
Betyg: 0 av 5

Endhiran (2010)
När var det senast du såg på en film och helt enkelt tänkte "det här är det absolut dummaste jag någonsin sett, men fortfarande det bästa". Indiska storfilmen Endhiran är påståendevis ett av landets absolut dyraste filmer genom alla tider, och det syns genom spektakulärt roliga och absurda scener genom filmens gång. Den här filmen är så tokig att man helt enkelt under den 3 (!) timmar långa speltiden inte kan titta bort, ens för en sekund.

Den briljanta vetenskapsmannen Dr Vaseegaran har efter en lång tid skapat en fulländad robot, den vet och kan göra i stort sett allt, men den hamnar förstås i fel händer och blir förutom våldsam så får den även känslor, och förstås i doktorns flickvän vilkte skapar ytterst märkliga intriger. I actionperspektiv så är filmen absolut lysande då hela indiens växelpengar använts till scener inte ens Michael Bay skulle kunde tänka sig, och robotens övermänsklighet porträtteras aningen komiskt men ändå realistiskt.

Sammanfattningsvis så var filmen nästan en fröjd att skåda, även trots det i viss mån ballar ur i slutet, filmen är även fylld med åtaliga musik/dansnummer som faktist är helt okej och ärligt talat rätt spektakulära. Men en sak måste göras klar, den här filmen är helt klart inte ämnad åt alla.
Betyg: 3 av 5