De Hänsynslösa (1992)
Quentin Tarantions debutfilm som i mina ögon är minst lika bra som den världskända Pulp Fiction. På ett sätt bara mästare kan så har Tarantino skapat en saga som utspelar sig till 99% inne i ett tomt lager. Det enda man som tittare får uppleva är nästan intigrationerna som de olika huvudpersonerna har med varandra och hur de påverkar dem att agera och påverka varandras öden. Tarantino gillar dialog och hur stor inverkan den har på människor, jag älskar hans filmer då han bara låter personerna babbla på eftersom det känns som man handskas med riktiga människor då istället för att se en ytlig handling med ytliga människor som man inte bryr sig ett dugg om.

Dessa människor har samlats i lagerhuset som en efterföljd av ett juvelbutiksrån som gått snett och alla har flytt till denna samlingsplats, de kommer i underfund med att en av dem är en undercoverpolis som informerat om rånet på förhand och en stor brutal undersökning går igång, med sig har de även en polis de tagit som gisslan och när ingen kan lita på varandra blir det inte minst en kylig spänning.
Betyg: 4,5 av 5