När man växt upp i en td då man mer eller mindre sett allt så kan man inte annat än förundras över vad som ska överraska och chocka dig när man ser en film nuförtiden. Man kan i många fall tycka att en klassiker som Excorsisten inte är särskilt läskig utan rentav ganska lam.
Men det är en illusion som grundar i en lång tradition som började på 90-talet med filmer med så kallade "jump-scares", speciellt utformade så att biopubliken ständigt ska sitta på sina tår och bara ivrigt vänta på att något ska hända. På den gamla goda tiden som jag skulle vilja kalla det var saker annorlunda. Istället för att stänga in ett gäng vältrimmade tonåringar i en gammal stuga med någon psykotisk mördare eller väsen i krokarna så byggdes ofta en historia upp.
Exorcisten handlar då om den mycket trevliga vältaliga flickan Regan som enligt sin mor plötsligt tycks byta personlighet och därav bli bråkig och svår att göra med. Detta fortsätter och då inga läkare eller psykologer kan förstå vad som är felet med henne och hennes tillstånd blir allt mer kritiskt så söker modern tillslut hjälp hos kyrkan och två präster förstår snart att de har något väldigt ovanligt och farligt att handskas med.
Exorcisten fungerar på grund av dess mörka och ovissa stämning genom hela filmen, och just för att den behåller sitt lugn och ständigt otillfredställande känsla bak i nacken så behåller de chockerande scenerna allt mer av sin effektivitet.
Betyg: 4 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar