127 Hours (2010)
Mycket likt vad Sam Rockwell åstadkom med sitt spelande i Moon så tycker jag att relativa nykomlingen James Franco lyckas sätta sitt namn på kartan i filmvärlden då han håller uppe hela historien ensam som i stort sett enda karaktär.

Många personer skulle hävda att det är ett finurligt sätt att lägga fram en historia om en människa och hans sista tankar i livet då det utspelar sig i en grottliknande ravin där Franco fastnat under en sten med endast sig själv och sin videokamera som sällskap. Många skulle också påstå att detta är ett billigt sätt att ta en vardagshändelse och bygga vidare och glamourisera den som någonting den inte var.

Jag funderade på detta när jag såg filmen, som jag upplevde det så var de viktiga flashbacks Franco har under filmen ytterst små, inte ofta kommande och faktist totalt poänglösa. Men jag tolkar det lite som att trots att en människa tvingas spendera flera dygn ensam i en ravin att den högsta prioriteten ändå är människans natur att tänka på viktigare saker, tillexempel att försöka överleva.
Betyg: 3,5 av 5